Vecka 10 – hårigt värre

Jag kan knappt fatta att det redan har gått 10 veckor. Och att det snart är jul. Vart tar tiden vägen?!

Kilona vet jag inte heller var de tar vägen, men bort från mig i alla fall och det är huvudsaken. Hoppas ingen annan stackare får dem… Men vågen visar: – 1 kg. Jaha.

Nu när jag kommer ihåg ska jag återkoppla till kiwi-historien. Jag köpte kiwi och åt kiwi och blev bubblig och konstig i magen, men det gjorde inga underverk som jag så väl hade behövt. Men nu när jag har tagit järntabletterna mer sällan än jag borde, så har magen funkat ok. Hellre lite järnbrist än….än…brist på toabesök så att säga.

Jag har även fått flera frågor gällande håravfall. Och jag kan inte säga att jag skulle ha märkt av det, mitt hår verkar sitta där det sitter. Jag önskar att t.e.x. håren på benen kunde drabbas av lite håravfall, armhålorna skulle också kunna drabbas av en liten släng, men nej. Mina naglar mår bra och växer så det knakar, håret sitter på skalpen och kammen drar inte mer sig mer strån än vanligt. Så är det i mitt fall!

Nu har lönen äntligen kommit och idag bär det av till Willys för storhandling. Förra månaden fick jag för lite lön pga ett fel när det gällde min sjukskrivning i samband med operationen, på papper var jag sjukskriven i 4 veckor istället för de 2 som det var i verkligheten, vilket medförde en hel del förlust i pengar. Så nu ska det handlas KÖTT KÖTT KÖTT, ska bli så gott efter flera dagar på kolhydrats-diet… Gröt, knäcke och fil har utgjort största delen av min kost, vilket inte är bra. Men ikväll blir det lax, potatis och kall sås och resten av månaden blir det väl skinka, höhö….

I fredags var vi på date med min man (ja, man ska gå på date även när man är gift!) och vi provade ett nytt italienskt ställe här i stan. Oh vad det var mysigt och gott! Är ni i krokarna så besök Trattoria Biscotti. Hur som helst så tryckte jag som vanligt upp mitt ”jag är opererad-kort” i ansiket på servitören som såg lika förvirrad ut som de alltid gör (kisar, lutar sig närmare, försöker läsa, ser ut som ett frågetecken, ler lättat när jag istället säger att jag vill ha en mini-barnportion) och så fick jag en otroligt stor liten portion. Orkade knappt hälften och log lite generat när servitören plockade undan. Men gott var det, det är roligt att kunna äta ute även om det alltid uppstår en frågande tystnad kring mitt ”jag är opererad-kort”. Jag ska nog sluta visa den och bara be om en barnportion från och med nu….

Det hala vädret har orsakat mig lite smärtor i magen. Jag antar att man spänner sig mer än vanligt när man är ute och går, och innan helgen fick jag jätteont på vänster sida av magen, i höjd med op.ärren. Det liksom klickade så där som leder kan göra, nånstans långt inne i magen och gjorde ont när jag rörde mig. Det gick så långt att jag ringde CFTK och undrade om jag hade fått bråck eller nåt, men de lugnade mig med att det förmodligen var musklerna som spökade. Nu är det dock borta, så jag tror att de hade rätt. Bäst att skaffa sig såna där halk-grejor till skorna som pensionärerna går runt med….

Inget mer att rapportera just nu, blir säkert nåt mer inlägg senare i veckan. Ta hand om er nu, alla ni opererade, o-opererade, tjocka, smala, långa, korta -ja även ni lchf:are ;)

RÖSTA PÅ ÅRETS LUSSEKATT :)

Vår kisse Troy är med och tävlar om att bli årets lussekatt i vår lokaltidning. Om du bor i Sörmland kan du rösta på honom enligt nedan!

”Ålder: 1,5 år Ras: Huskatt. Troy hörde i sin barndom till de utstötta och hemlösa på Fristadstorget i Eskilstuna. Adopterades genom Djurskyddet och lever nu ett tryggt liv hos sin nya familj. Oerhört tillgiven. Duktig på att apportera bollar och godispapper.”

http://ekuriren.se/nyheter/sormland/1.879109-dags-att-rosta-fram-arets-lussekatt–

Sms:a EK LUSSEKATT 3 ditt namn o adress till 72001 (5:-) alla som röstar kan vinna trisslotter :) ENDAST röster från Sörmland!

Vecka 9 – tack snälla ni :)

Tack för alla uppmuntrande kommentarer och mail, nu är jag glad igen :) Tack för peppet!

Ett kort inlägg idag bara, det har varit en sån härlig dag. (snacka om att humöret far från kant till kant…) Jag har spenderat förmiddagen på stan med en god vän, köpt en kjol i storlek 42 (!!!!) och upptäckte att jag har en midja igen!

(ursäkta dessa suddiga självporträtt tagna med Iphone…. lata jag orkar inte ta fram kameran…bilderna är ju i huvudsak åt mig själv för att sedan kunna se förändringen!)

Träffade även på en jobbarkompis som inte har sett mig sedan operationen och det gjorde min dag när han sa att han knappt kände igen mig! Att ansiktet hade blivit smalt och att det syntes att jag gått ner i vikt. TACK :)

Från vikt och midjor till något helt annat: ADVENT! På söndag är det officiellt ok att julpynta och jag smygstartar ”lite” idag (det betyder att jag plockar fram allt förutom julgranen).  Happy adventus allihopus!

Katten Troy ansvarar för Julstjärnan. Här poserar vi tillsammans :)

Årets stake och i burken bor en amaryllis som förhoppningsvis tittar fram snart!

Vecka 9 – Rätt riktning i motvind och storm

Jaha, då har snön och kylan fört med sig en liten våg av deppighet och hopplöshet. Tänk så snabbt såna känslor får överhanden när man är trött! Och trött är man ofta när man jobbar natt, tyvärr. Glädjen över tio tappade kilon försvann lika snabbt som värmen.
Nu känns det plötsligt som att min viktnedgång går alldeles för sakta, ett kilo i veckan är ju ingenting. Borde det inte gå snabbare?!
Bantarhjärnan håller låda och talar om för mig att jag borde göra si, borde göra så, du gör inte rätt och du kan inte. Du är annorlunda och kommer inte att gå ner i vikt som alla andra. Jo tack, det vet jag ju.
Ingen är den andra lik, alla har vi olika kroppar och olika förbränning – det visste jag redan innan jag opererade mig. Min förbränning har alltid varit lika med noll, och om jag nu går ner ett kilo i veckan borde jag vara glad och tacksam. Men nej, jag vill ha vad alla andra har, en snabbare viktnedgång! Varför är man aldrig nöjd?!
Äter jag för lite? Äter jag för mycket? Äter jag fel saker? Jag vill ändå inte sluta leva för att nå en snabbare viktnedgång, jag vill leva åtminstone lite varje dag. Jag tänker inte svälta mig (hör ni hur bantarhjärnan slänger dåliga idéer åt mig?) och jag tänker inte börja banta. Jag tänker äta nyttigt och ofta så som man bör, jag tänker unna mig något gott ibland. IBLAND är ett svårt ord för en överviktig som har problem med maten. Ibland är diffust och svårt. Ibland för mig betyder helger. För det mesta.

Någonstans vet jag ändå att det inte beror på vad jag äter eller låter bli att äta. Jag är bara så här, har alltid varit. Att gå åt rätt håll går alltid sakta och i motvind, min kropp vill inte likadant som jag.

Nästa mål är -15kg till jul men just nu känns det tveksamt om det kommer att gå. Det finns ju inte så mycket jag kan eller bör göra för att skynda på! Det är 4,3kg kvar till -15 och 4 veckor till jul. Kanske! Kanske inte.

Nå väl :) Ursäkta den deppiga tonen, jag är ju expert på att jämföra mig med alla andra och det slutar alltid med att jag hittar fel hos mig själv. Men visst är det väl så att vi alla är unika, även när det gäller vikt och viktnedgång – det är bara så svårt att acceptera!
Nu ska jag försöka pigga upp mig med en iskall promenad till apoteket, vinden piskar upp isigt snö från marken och det blåser hejvilt men ut ska jag.

Ha det bra!

Vecka 9 – Kiwikur och julegott

Såg att min besöksräknare på framsidan inte stämmer, enligt wodpress har jag 3729 besök! Kul! :) Ni får gärna lämna avtryck bland kommentarer om ni vill, jag är nyfiken på vilka som läser min blogg. Då var det tisdag igen (huj vad tiden rusar!) och dags att stiga på vågen. Röda veckan igen så jag hade inga större förväntningar. 700 gr nedåt, bättre än inget!

Så en uppdatering om mitt struliga förhållande med toaletten. Jag fick ett tips om att prova dulcolax 5mg, vilket inte är ett svällande preparat och borde gå bra att använda även som opererad. Jag frågade CFTK men har inte riktigt fått något svar ännu. Först skulle jag prova plommonjuice vilket inte hade någon effekt. Sedan frågade jag om dulcolax och fick till svar att jag ska testa att äta kiwi-frukt först. Usch, gillar inte kiwi så jag har inte ens köpt hem det ännu, men jag måste väl. Jag har slarvat med järntabletterna och bara tagit två sen jag skrev sist, vilket har gjort att min mage har funkat lite bättre. Jag tänker köra så framöver, sen får jag väl boka tid hos doktorn och ta mina värden och se om det är ok. Men för tillfället går det ganska bra, förmodligen pga att jag tar så få järntabletter.

Jag har slarvat med maten den här veckan. Förväntade mig faktiskt ingenting på vågen för jag har hoppat över luncher och middagar och bara ätit det som fallit mig in, plus att jag inte har druckit tillräckligt. Är inte så törstig längre nu när kylan har kommit. Jag har provat glögg vilket gick bra, trots att det är så sött (och i mitt fall innehöll 15% alkohol…), jag har ätit en slice kebabpizza som jag orkade ungefär hälften av (kan det ha varit en tiondels pizza, möjligen!) och så har jag festat loss på nästan en hel pepparkaksdammsugare. Uj va gott! Pepparkakor och glögg har varit mitt mellanmål ett par gånger, i bästa adventsanda. Inte nyttigt, men vad gör man när man inte är sugen på nåt! Men jag är fortfarande impad över hur lite man äter för att bli nöjd, inget moffande och inga matorgier längre. Jag vet att man bör äta nyttigt, men ibland orkar man inte bry sig, opererad eller inte.

Nu ska jag rå om min katt, som förresten anmäldes till ”Årets Lussekatt” i vår lokaltidning :) Håll tummarna för honom! Man vinner ära och….ära. Hejhopp!

vecka 8 – Jädra järn gör det trögt

Hur i hela världen ska det gå med min mage?! Kan man inte skippa järntabletterna och bara slicka på en järnbit istället?!

Min mage har blivit sååå trög sen jag började med järntabletterna och det har verkligen kulminerat den senaste veckan. Jag har provat allt, plommonpuré, katrinplommon, plommonsaft, havregrynsgröt, kaffe på tom mage, till och med vanlig mjölk som brukar sätta igång pruttus akutus på en gång – men inget hjälper!

Jag vet att man kan bli hård i magen av järntabletter (Duroferon), men jag skojar inte när jag säger att det handlar om kolsvarta stenar (grillbriketter!) och inget annat. Jag var till och med i kontakt med sköterskan på CFTK och rådfrågade hur jag skulle göra, vi opererade får ju inte använda vanliga ”propplösare”. Jag fick rådet att prova plommonjuice och om det inte funkar måste jag höra av mig igen. Jag måste alltså höra av mig igen…. Resultat NOLL!

Nå väl, ursäkta allt skitsnack (höhhöö…) men jag är sååå irriterad.

Utöver det får jag nu även ett nytt recept på calciumtabletter, hittills har jag tagit (eller hoppat över att ta) tuggtabletter  Calcichews med citronsmak och jag blir kräkfärdig bara jag tänker på dem. Nu ska jag få kapslar istället, de är tydligen stora och svåra att svälja men jag tar hellre det än tuggtabletterna.

Jag åt just en oerhört ”nyttig” mellis (läs med ironisk röst…): 0,5 dl apelsinglögg och en pepparkaka med mögelost…

Ha en bra dag, ni lyckliga utan hård mage!

Vecka 8 -bilder

SÅ SER MINUS 10 KG UT!

Här är bilder framifrån, från sidan och bakifrån. Kan tilläggas att den här kjolen har jag inte kunnat använda tidigare, för jag har inte kunnat dra igen den ena dragkedjan :)

Min gamla jacka som är alldeles för stor idag :)

Vecka 8 – minus 10 kg!

VILKEN LJUVLIG MORGON! Solen skiner, frosten glimmar och katten ger mig en puss på näsan. Och vågen visar -10 kg!

Idag tänker jag fira 10-kilos jubileum (-1,4 denna veckan). Ni kan inte ana vilken lyckokänsla det är, jag kan själv knappt tro att det är sant! Jag visste när jag hade bestämt mig för operation att denna dag skulle komma men åh så roligt det är nu när den är kommen! Tio mjölkpaket mindre att bära på, tjugo smörpaket mindre att kånka runt, 5 mjölpåsar mindre att bli tyngd av. Det går inte att beskriva, jag känner mig lätt som en fjäder idag :)

Jag lägger upp lite bilder senare idag, måste bara visa hur stor min gamla vinterjacka har blivit. Dessutom blev jag tvungen att kassera en jättefin bh idag för den var helt enkelt alldeles för stor! Synd, för den var fin – men ack så ljuvligt ändå :D

Så vad har hänt med kroppen nu när den är 10 kg lättare? Om vi börjar inifrån och ut, så mår min mage så mycket bättre nu än den gjorde innan op. Min ”obotliga” IBS (irritable bowl syndrome) känner jag inte av längre, vilket var ett utav mina mål med operationen. Rent mentalt mår jag också bra, jag har inte haft några problem att hantera min nya mage eller min nya spegelbild, även om den kanske inte har förändrats så drastiskt ännu. Fysiskt börjar även jag själv märka skillnad nu. Kläderna sitter lösare så klart, men jag märker också att korvarna runt midjan och magen är mycket mindre, min överkropp från midjan och uppåt ser så gott som normalviktig ut och jag börjar känna lite ben igen (haha, alltså benen vid halsen,  revbenen och höftbenen). Mina lår har smalnat avsevärt och armarna med. SYND att jag inte mätte dem från början!!! Några dagar sen insåg jag att ”julgranen” på ryggen, ni vet – den är borta! Inga stora valkar som putar ut under bh-bandet.

Jag är min mor och far för evigt tacksam för den fantastiska DNA de har gett mig när det gäller min hud. Den har dragit ihop sig med varje kilo som försvunnit och jag har inget häng nånstans. Visst har de feta partierna blivit lösare, men jag är helt hundra på att ju fler kilon försvinner, desto fastare kommer det att bli för min hud är verkligen fantastisk. Det hänger inte ens under armarna!!! DET kan man kalla för mirakel, haha…Ytterligare ett mirakel är att jag än så länge har fått behålla tuttarna också, utan några större förändringar åt det sämre hållet. Vi får se vad de säger efter nästa 10 kg….

Motion och träning då? Vardagsmotionen har minskat i takt med att snön och regnet kom och så fick jag ett brev från Itrim att de har gått i konkurs! Vilken otur man har! Jag var så taggad att börja träna där igen. Så min motion de senaste två veckorna har varit lika med noll. Fy skäms. Så nu funderar jag på nya möjligheter. Jag skulle vilja börja gå på spinning på Friskis&Svettis men är inte helt hundra på att jag pallar det än för det är rätt tufft. Jag gick på spinning flera år sedan och jag minns första gångerna som hemska tortyrpass där man nästan svimmade av cykeln. Men om jag trampar sittandes och sakta, sakta tränar upp kondisen igen så kanske det går… Jag ska fundera på det. Simning är ett annat alternativ, ska även kolla upp vad det kostar.

Hoppas det har gått bra för alla er andra som har opererats och till er som funderar på det säger jag bara: GO FOR IT! Det bästa jag nånsin har gjort! Nu ser ju självklart allas historier olika ut och jag är väl medveten om att jag har haft en himla tur och hjälp ovanifrån med allt för det har gått så himla bra – men ändå, jag skulle ha gjort om det även om det hade inkluderat fler motgångar.

Ha en underbar vecka!

Vecka 7 – vägning

Då var det dags igen!

Inget längre inlägg idag, men vikten är som vanligt -1kg nedåt även denna veckan! Sammanlagt 9 kg, nästa vecka är det förhoppningsvis 10 kg-jubileum!

Vecka 7 – För och Nackdelar

Vad jag har upptäckt under dessa 6 veckor som opererad är att min kropp reagerar tydligt olika på olika typer av kost. Det är rätt spännande…

Det som jag märkte allra först var att choklad smakar lika gott som förr, men min mage gillar det inte. Så länge chokladen ligger i munnen är allt bra, men när den hamnat i magen mår jag rätt illa. Det tar nöjet av att äta choklad, så nu låter jag mest bli. Ibland blir jag sugen och tar en bit, men ångrar mig ganska fort.

Den här veckan har jag ätit mer kolhydrater än jag brukar. Jag har ätit bröd och pasta, ris och gröt. Skillnaden mot veckorna då jag bara har ätit protein och grönsaker/frukt är att jag får gå på toaletten oftare. Man märker att det blir mer ”spill” av kolhydrater än av proteiner! När jag åt low carb skötte jag magen 1ggr/veckan, när jag äter kolhydrater sköter jag magen 1ggr/DAG. Stor skillnad!

Det blir också väldigt tydligt när man äter så här små portioner, att protein mättar sjukt mycket bättre än kolhydrater. Äter jag en smörgås till frukost är jag hungrig ganska snabbt igen, om jag däremot äter ett ägg så hinner jag inte bli hungrig tills det är dags för mellis. Sådana skillnader märkte jag inte innan operationen, men nu är man oerhört känslig för vad man stoppar i sig.

I torsdags åt jag stark wok med chili på jobbet. Jag har ätit starkt tidigare också men detta var väl lite väl packat med chili antar jag. På kvällen fick jag diarré och det har hållit på i dagarna tre. Jag har inte kunnat äta och har återgått till flytande + ljust bröd för att stoppa upp lite. Idag verkar det bättre så nu kör vi på som vanligt igen. UTAN stark mat. När man väl pajar floran i magen så verkar det vara rätt jobbigt att bli normal igen, så var försiktiga med stark mat.. inte värt det!

Jag har funderat på för- och nackdelar med att vara opererad. Fördelen är ju självklart att jag äntligen går nedåt i vikt och mår bra. Att livet inte kretsar kring mat längre, jag kan äta det jag vill och är nöjd efter en mini-portion. Jag behöver inte ha ångest över att jag inte har hunnit/orkat träna, jag behöver inte ha ångest över det lilla söta som jag äter. Bara det gör hela operationen värd allt! Lyckokänslan när man får på sig kläder som har varit för små tidigare, att kunna klä sig som man vill och inte bara i sånt som man med nöd och näppe får plats i (HATAR ”big is beautiful”, eXeLlente från Kappahl eller Lindex och allt vad det nu är).

Nackdelen är att man har oerhört små marginaler när det gäller mat, i alla fall i det skede som jag har hunnit till. Går det en halvtimme mer än vanligt mellan måltiderna så mår jag illa. Äter jag en tesked för mycket så blir jag kräkfärdig. Det jag saknar mest är att kunna dricka en kopp kaffe TILLSAMMANS med frukosten, det går inte nu. Jag saknar att kunna dricka ett stort glas mjölk med maten, det går inte heller. Mina sura uppstötningar (som inte är sura…) har blivit bättre men jag får dem fortfarande ganska ofta. Det är inte kul…

Innan operationen var jag rädd för att inte kunna dricka vatten när jag blir så där jättetörstig. Jag hade bilden att man bara kunde dricka typ teskedsvis hur törstig man än var, men ganska snabbt efter op upptäckte jag att jag kan dricka mig otörstig även om jag klunkar i mig mer än 2dl vatten åt gången. Inga problem! Jag var också rädd för att det skulle göra ont eller vara obehagligt att svälja, men något sånt har jag inte upplevt en enda gång.

Obehag som jag upplever i det här skedet är bubblig mage, illamående om jag ätit fel eller för sällan eller för lite, aptitlöshet, sura uppstötningar, svaghet och trötthet ibland. Mina hungerkänslor är ganska obehagliga också, de kommer på plötsligt och det suger stenhårt i magen. Händer det när jag har gått och lagt mig så måste jag upp och äta något, annars stör det min sömn.

TROTS ALLT skulle jag aldrig i livet ha operationen ogjord, jag är så nöjd! Jag vet att dessa obehag och problem är övergående. Det har ju bara gått 7 veckor snart och det är egentligen inte så länge, även om jag själv känner som om jag varit opererad i år och dar. Imorgon är det vägdag, så på återseende!

 

Vecka 6 – nytt om dumping

Igår hände det igen. En mildare typ av dumping som sleevade kan uppleva. Sist var det ju strax efter operationen och sen har jag sluppit det, men nu kom det igen.

Dumping är något som gastric bypass-opererade kan uppleva. Det uppkommer när för söt eller fet passerar ner i tunntarmen i för snabb takt eller om man dricker samtidigt som man äter – då sköljs maten ner i tarmen väldigt snabbt och dumping uppstår. I princip är det väl att kroppen får en chock och ett snabbt förhöjt blodsocker som ger symtom av illamående, hjärtklappning, svaghetskänsla, yrsel och trötthet.

Det är ovanligt att en gastric sleeve-opererad lider av dumping men man kan uppleva liknande symtom om man hoppar över måltider eller äter för lite (och mycket+hastigt senare).

Jag har en arbetskamrat som har gjort bypass och av en ren slump kom vi att prata om detta med dumping på ett p-möte i tisdags. Hon berättade att om hon dricker i samband med maten så får hon dumping, detta var nytt för mig. Jag googlade det (så klart) och såg att det stämmer, maten ”sköljs ner” i tarmen snabbare än det borde. Tarmen hinner inte plocka upp nödvändiga näringsämnen eftersom maten bara svischar igenom och så kan man då få dumping i samband med detta. Tarmen blir överbelastad helt enkelt.

Det lustiga var att jag själv fick uppleva en mildare variant av detta igår. Jag sjunger i kör varje onsdag och vi brukar alltid fika nån gång under övningen. Igår bjöds det då på té och chokladpraliner i ganska rejäl storlek. Det händer att jag ”glömmer bort” att jag är opererad och att mina ögon vill äta mer än min mage klarar – så vips hade jag plockat på mig två praliner. Det är väl inte så mycket, när man ser att alla andra tar 4-5 st. Jag åt dem i ganska maklig takt, tillsammans med en kopp té. När övningen sedan skulle fortsätta kände jag direkt att jag inte mådde bra, lite illamående och svag. Nu när jag vet hur äckligt man kan må när dessa symtom smyger på, så hoppade jag genast på cykeln och for hem (jag bor 3 minuter bort). Väl hemma tillbringade jag kommande timmen på soffan illamående, svag, kräkfärdig och hängig.

Först trodde jag att det bara var socker-chocken av pralinerna, men sen kom jag att tänka på detta med att dricka medan man äter. Det brukar jag ju inte göra, men nu drack jag en hel kopp té som förmodligen sköljde ner dessa praliner rakt ner i tarmen! Vips hade jag beställt en portion av Dumping. USCH. Man bör alltså inte dricka medan man äter/fikar/småäter… det går inte.

Åter igen en upplevelse rikare och förhoppningsvis gör jag inte om samma misstag igen. Dricka té får jag göra utan tilltugg helt enkelt!

 

Vecka 6 – Allmänt lös

Hösten brukar vara min favoritårstid då kreativiteten och energin flödar, men just nu känner jag mig allmänt LÖS. orkes-lös, aptit-lös, inspirations-lös, energi-lös, glädje-lös. Lite vikt-lös emellanåt också :)

I lördags for vi iväg till Stockholm och spenderade dagen på stan. Jag köpte ett helt kilo kantareller på Hötorget, så nu har vi ätit kalasmat i flera dagar i rad!  Till lunch åt jag en himmelskt god ciabatta med chevré och valnötter – tyvärr gick ju 2/3 av den till spillo och det blev en hemskt dyr lunch med tanke på hur lite jag åt. Men det var otroligt gott! Middag åt vi på Friday’s och jag beställde in en barnportion av ceasar-sallad, ändå var den större än en normalportion och ytterligare mat och pengar gick till spillo. Det är knappt värt att äta ute, men nåt måste man ju få i sig när man är iväg så där.

spökigt i stockholm

Föregående vecka (och fortfarande) har jag inte haft någon större aptit. Att äta har varit ett jobbigt måste, speciellt mellisarna. Jag har ingen inspiration, vad äter ni andra till mellis?! Jag är så trött på keso, knäckebröd, ägg, banan och nötter. BLÄ! Kan det inte bara räcka med en frukt! Om jag inte var opererad så skulle den här veckan ha varit en sån där ”hoppa-över-alla-måltider-och-ät-choklad-och-popcorn-på-kvällen-istället”-vecka. Jag tappar ofta suget för vanlig mat och nu när man är opad så är det lite svårt att hantera, man måste ju äta.

En ny upplevelse var då den ”röda veckan”… Jag har varit otroligt svag, trött och haft mer ont än normalt. Så var det inte innan operationen. Sen kom jag på att jag ju har glömt att hämta ut mina järntabletter – KANSKE är det så att jag har järnbrist! Smarta jag… Jag tyckte att det var något mer än B12 och Calcium man skulle ta. Nästa gång Röda Alma comes around hoppas jag på att må bättre.

provar victorianska underkläder på museum i London i somras..

Så några glädjeämnen i min annars lite deppiga vecka! Jag har två jeanstunikor sen tidigare som har varit för små och jag har längtat till att jag ska få på mig dem – lite nya höstkläder är ju aldrig fel. Så i söndags kände jag mig modig och klämde mig in i den ena… Och den sitter perfekt! Helt fantastiskt! Trots att jag inte ser nån större skillnad så händer det saker med kroppen. Utöver tunikan så köpte jag även en ny vinterjacka med en hel storlek mindre än vanligt! Den sitter också perfekt, hade kanske kunnat gå ner ännu en storlek men då blir det trångt med tjocka tröjor under. HÄRLIGT!!!!

Så stiger vi på vågen igen och håller andan och drar in magen (som om det hjälper…) och den visar på: -1,1 kg. Back on track!

Mäter mig också och det har hänt massor kring höften: Sammanlagt -17 cm! Midjan -14 cm. YES YES YES!