Vecka 7 – För och Nackdelar

Vad jag har upptäckt under dessa 6 veckor som opererad är att min kropp reagerar tydligt olika på olika typer av kost. Det är rätt spännande…

Det som jag märkte allra först var att choklad smakar lika gott som förr, men min mage gillar det inte. Så länge chokladen ligger i munnen är allt bra, men när den hamnat i magen mår jag rätt illa. Det tar nöjet av att äta choklad, så nu låter jag mest bli. Ibland blir jag sugen och tar en bit, men ångrar mig ganska fort.

Den här veckan har jag ätit mer kolhydrater än jag brukar. Jag har ätit bröd och pasta, ris och gröt. Skillnaden mot veckorna då jag bara har ätit protein och grönsaker/frukt är att jag får gå på toaletten oftare. Man märker att det blir mer ”spill” av kolhydrater än av proteiner! När jag åt low carb skötte jag magen 1ggr/veckan, när jag äter kolhydrater sköter jag magen 1ggr/DAG. Stor skillnad!

Det blir också väldigt tydligt när man äter så här små portioner, att protein mättar sjukt mycket bättre än kolhydrater. Äter jag en smörgås till frukost är jag hungrig ganska snabbt igen, om jag däremot äter ett ägg så hinner jag inte bli hungrig tills det är dags för mellis. Sådana skillnader märkte jag inte innan operationen, men nu är man oerhört känslig för vad man stoppar i sig.

I torsdags åt jag stark wok med chili på jobbet. Jag har ätit starkt tidigare också men detta var väl lite väl packat med chili antar jag. På kvällen fick jag diarré och det har hållit på i dagarna tre. Jag har inte kunnat äta och har återgått till flytande + ljust bröd för att stoppa upp lite. Idag verkar det bättre så nu kör vi på som vanligt igen. UTAN stark mat. När man väl pajar floran i magen så verkar det vara rätt jobbigt att bli normal igen, så var försiktiga med stark mat.. inte värt det!

Jag har funderat på för- och nackdelar med att vara opererad. Fördelen är ju självklart att jag äntligen går nedåt i vikt och mår bra. Att livet inte kretsar kring mat längre, jag kan äta det jag vill och är nöjd efter en mini-portion. Jag behöver inte ha ångest över att jag inte har hunnit/orkat träna, jag behöver inte ha ångest över det lilla söta som jag äter. Bara det gör hela operationen värd allt! Lyckokänslan när man får på sig kläder som har varit för små tidigare, att kunna klä sig som man vill och inte bara i sånt som man med nöd och näppe får plats i (HATAR ”big is beautiful”, eXeLlente från Kappahl eller Lindex och allt vad det nu är).

Nackdelen är att man har oerhört små marginaler när det gäller mat, i alla fall i det skede som jag har hunnit till. Går det en halvtimme mer än vanligt mellan måltiderna så mår jag illa. Äter jag en tesked för mycket så blir jag kräkfärdig. Det jag saknar mest är att kunna dricka en kopp kaffe TILLSAMMANS med frukosten, det går inte nu. Jag saknar att kunna dricka ett stort glas mjölk med maten, det går inte heller. Mina sura uppstötningar (som inte är sura…) har blivit bättre men jag får dem fortfarande ganska ofta. Det är inte kul…

Innan operationen var jag rädd för att inte kunna dricka vatten när jag blir så där jättetörstig. Jag hade bilden att man bara kunde dricka typ teskedsvis hur törstig man än var, men ganska snabbt efter op upptäckte jag att jag kan dricka mig otörstig även om jag klunkar i mig mer än 2dl vatten åt gången. Inga problem! Jag var också rädd för att det skulle göra ont eller vara obehagligt att svälja, men något sånt har jag inte upplevt en enda gång.

Obehag som jag upplever i det här skedet är bubblig mage, illamående om jag ätit fel eller för sällan eller för lite, aptitlöshet, sura uppstötningar, svaghet och trötthet ibland. Mina hungerkänslor är ganska obehagliga också, de kommer på plötsligt och det suger stenhårt i magen. Händer det när jag har gått och lagt mig så måste jag upp och äta något, annars stör det min sömn.

TROTS ALLT skulle jag aldrig i livet ha operationen ogjord, jag är så nöjd! Jag vet att dessa obehag och problem är övergående. Det har ju bara gått 7 veckor snart och det är egentligen inte så länge, även om jag själv känner som om jag varit opererad i år och dar. Imorgon är det vägdag, så på återseende!