Måsste den komma ut?!

När man väl är gravid så är det bara att inse: ut ska den på ett eller annat vis.

Innan jag var gravid vägrade jag ens tänka tanken att föda vaginalt, det var min största mardröm. Jag ville inte amma heller, det kändes bara…konstigt. Men när den där lilla nu är där inne så omvärderar man en hel del. Jag vill i första hand föda vaginalt (även om bara ordet får mig att rysa) och jag hoppas att jag slipper bli snittad. Ja, och att amma… vad gör man inte för det lilla livets bästa.
Man växer in i nya tankar och mognar i sina beslut antar jag.

Idag har jag legat på altanen hela förmiddagen och tittar på förlossningar (”en unge i minuten”) och insett hur fantastiska kroppar vi har, de klarar faktiskt av att klämma ut en melon! Jo jag får väl erkänna att jag även har spillt ett par tårar mot min vilja… Jag vet att jag har en fantastisk karl som kommer att vara världens bästa stöd igenom hela processen för att sedan bli världens bästa pappa. Han är fin, han. Om vårt barn blir ens 50% så fin så är han/hon perfekt (även om stackarn får resterande 50% från mig…)

128 dagar kvar. Jag grinar för att jag inte får på mig några byxor längre, inte ens mina mjukisar eller pyjamas. Köpte preggo-mjukisar stl M, gick inte. Griiiin! Skrattar när lillgrisen boxar mig i naveln, grinar när det hugger i ljumsken. Får matorgasmer när jag äter choklad, grinar när tarmarna nästan sprängs av luft. Har ångest över att inte orka något och sedan ångest för att jag bara vilar. Ångest över att behöva jobba, men vill heller inte gå sysslolös hemma. Japp, så är det. Och däremellan små lyckorus.

Lukta

Vi grillade så gott till middagen idag, satt på altanen och myste i kvällsvärmen. Lille skutt i magen gjorde en vurpa så hela magen gick som i en våg, maten måste ha varit riktigt god…
Sen korkade mannen en flaska vintage vin från italien. Jag har inte hjärta att dricka, men han hällde upp en skvätt åt mig som jag luktade på och doppade tungan i! Haha, ja men det räckte gott och väl.

Ps… Jag gjorde lite research på det där med räkor och skaldjur eftersom jag reagerar så hårt varje gång jag äter det (förutom musslor). Tydligen är det ganska vanligt att man i vuxen ålder utvecklar känslighet mot just räkor, kräftor, krabba och hummer. Symtomen stämmer in exakt så det är förmodligen det detta handlar om och har nog inget speciellt samband med viktoperationen.

Skaldjursmisstag

Jag får nog ge mig nu och inse att jag inte kan äta skaldjur. Tredje (eller är det fjärde?) gången gillt, jag ger upp.
Vi hade en jättefin middag på B.A.R i Stockholm och mannen beställde skaldjursfat och jag några få friterade fiskar och skaldjur, det var en super-mini-portion som knappt fyllde min mage ens. Så jag nallade tre über-mini-räkor, en halv krabbklo och en halv lobster-klo från fatet. Sedan tog jag en gaviskon (mot halsbränna) bara utifall att, och ganska snart började jag få ont i magen fast tabletten mildrade det hela.
När vi sen kom hem senare på kvällen fick jag magkramper, precis som alla andra gånger, och avslutade dagen på badrummet.
Så ja: jag får nog ge mig nu. Ligger i sängen och hoppas att den sprattlande krabaten i magen inte känner av mitt dumma misstag!

Är det fler vikt-opade där ute som inte klarar av skaldjur???

Gravid vecka 20

Ny vecka igen, hej och hå. Den här veckan innebär halvvägs i graviditeten och har kännetecknats av hela tiden svårare foglossning. Direkt efter italien-resan ska jag ta mig till sjukgymnasten, annars vete sjutton hur jag ska orka med vardagen.

Men på den ljusa sidan så känner jag mer och mer rörelser och sparkar in ifrån magen, vilket är spännande. Magen växer ca 1cm i veckan nu, fast ibland känns det som om den växt 5cm bara över en natt! Jag vaggar mig framåt och ser väl ut som en anka bakifrån förmodar jag, pustar och stånkar och tar mig för magen. Jag är glad att illamåendet och allt sådant är över, men foglossning är inte att leka med.

Det är jobbigt att inse att man inte orkar så mycket. Jag kan stå/gå max 45min, sedan gör det så ont att jag måste sitta ett tag. Men sitter jag för länge eller för hårt får jag ont av det också. Jag känner mig som en 80-åring och blir lite tjurig på mig själv och vägrar emellanåt att inse att jag behöver vila – men det straffar sig. Jag måste lära mig, för bebisens bästa. Min tempurmadrass är rena rama himmelriket just nu och min fina Man riggade upp en helt egen biograf åt oss i sovrummet :)

Hur som helst, italien hägrar, poolen och lugnet. Och glassen tänkte jag, tills jag läste någonstans att den inte är helt säker att äta – den kan vara opastöriserad! Jaha. Kanske är det bara bra, för från och med nu så växer bebisen baserat på gener och vad jag stoppar i mig! Nu gäller det att tänka sig för extra mycket när det gäller socker och onyttiga fetter. Kan ju inte påstå att vårt barn har de bästa förutsättningarna genetiskt…

Bröllopet i lördags gick fint, men hujj vad svårt det var att sjunga med både öroninflammation och noll stöd från magen! Brudparet var vackert så klart, maten superb och vädret ok. Min rygg = inte så bra. Eftersom jag för en gångs skull inte var fotograf på ett bröllop så blev det inte så många bilder, jag tog kamera-semester helt enkelt!

Babybump vecka 18

Tror ni att vi fick nån bild tagen förra veckan? Nej… jag ångrar mig så men vad gör man. Här ovan är ändå en iphonebild.

På midsommarafton gick vi i vilket fall in i vecka 18 och magen växer nästan framför ögonen på mig och den ändrar form. Vi var iväg på släktkryssning till Helsingfors för att fira svärfar som blev 60 år och jag kände plötsligt hur tung jag hade blivit – jag gick saktare än alla andra och jag hade grymt ont i både bäckenet och korsryggen efter dagen i Helsingfors. Foglossning tro? Men vi hade det fint, åt äkta finsk gatumat både till frukost och lunch, köpte lite mumin-prylar till bebisen och fikade på Fazer.

Magen funkar någorlunda, jag köpte microlax och nu kör jag stenhårt med torkad frukt, cashewnötter och så mycket vatten jag bara kan. Det måssste bara funka när vi reser bort.
Bebisen är stor som en handflata och på måndag får vi se det lilla livet. Jag är livrädd….

Bromsspår

Jag firade prinsessbröllopsdagen ensam men tänkte ändå åka och köpa en prinsessbakelse att mumsa på under vigseln, dagen till ära. Fördelen med att sitta i sin egen soffa istället för i kyrkan: man får vara klädd hur man vill och smaska bakelse medan brudparet säger Ja. Vem vill vara på plats på riktigt?! Nä nä.

Men så klart var alla bakelser slut, det enda som fanns kvar på bageriet var gröna bromsspår av marsipan och lite florsocker som skvallrade om att där tidigare stått flera prinsessbakelser på rad. Jag fick nöja mig med en supertorr bananbakelse istället. Det var nästan så jag började grina.

Jag fastnade framför tv:n och tittade så intensivt att jag till och med drömde om kungliga bröllop på natten. Men visst var brudparet fina, Madeleine var så vacker och ståtlig!

För övrigt har mitt mående förändrats på så vis de senaste dagarna att jag mår lite illa igen och är yr och svag emellanåt. Jag vill äta massor mer än jag orkar och jag vill dricka tio liter vatten. Kan jag få tillbaka min magsäck, bara tillfälligt?

Colan och katten

Nu är jag nyklippt igen, kort som bara den! I tonåren var jag en långhårig blondin, nästan ner till midjan var det ett tag, men nu kan jag inte tänka mig mig själv i långt hår.

Jag trivs så här, det är jag.

Det är många opererade som skriver om att de fryser så mycket nu för tiden. Det är två år sen jag opades och ja, jag hackar fortfarande tänder. Jag har min värmeflaska mellan benen konstant (ja inte när jag går ut även om jag skulle vilja) och jag är jämt frusen. Mellan benen ja, exakt. En colaflaska med kokhett vatten instucken mellan låren håller mig varm! Investera i en riktig värmeflaska vore väl en bra idé men jag är för lat, colaflaskan funkar perfekt. Sen ska vi inte prata högt om att jag har i så varmt vatten att jag får brännskador på huden…. Men jag fryser ju såååå! Livet som viktopererad… Tur att katten gillar att ligga på diverse kroppsdelar och värma mig. Jag har ju i princip två värmeflaskor, colan och katten.

Första veckan av resten av mitt liv

Då är första ”hårda” veckan snart över. Början av sista chansen att nå målvikt! Med maten och mellisar har det gått jättebra, jag har skött mig exemplariskt förutom några små bakslag (tryffeln i torsdags och minitårtbiten i måndags)

Magen mår jättebra, den gläds över all protein och det minskade antalet kolhydrater och minskade mängden kaffe. Jag är inte lika sockersugen idag som jag var i början av veckan vilket är en stor vintst för mig. Jag har uteslutit kolhydrater till stor del när jag jobbar natt, vilket har funkat jättebra.

Med motionen däremot har det gått si så där, 50/50. När jag jobbar natt och sover bort dagarna är det svårt att både orka och hinna röra på sig aktivt. Och ibland kommer livet emellan, det blir inte som man har planerat. Detta ska bättras på till nästa vecka.

Summa summarum: Det har gått skitbra. Imorgon är en dejt inbokad med vågen, sen får vi se om jag skrattar eller gråter. Hur det än blir så gäller det bara att fortsätta tills målet är nått.

Hur går det för er andra? HÄR kan ni se min matdagbok över första veckan!

Vecka 28 – Jag äter gärna, om jag måste och absolut inte

Ganska tidigt efter att jag börjat äta vanlig mat efter operationen lagade jag wok med vitlök och chili. Ni som läste om det minns att jag vart dålig i flera dagar, magen gillade inte den kryddkombinationen.

Nå, tänkte jag igår. Det var ju så nära inpå operationen, kanske tål jag det bättre nu. Jag gjorde en tunnbrödsrulle med två små kryddkorvar i, korvar med just vitlök och chili. Och en liiiten skvätt vitlökssås som jag egentligen inte ens gillar speciellt mycket. Ja det var ju gott, men attans vad ont i magen jag fick en stund senare. Och vilka rapar sen, de hade kunnat välta en elefant! Stackars lilla guddottern som fick stå ut med en så stinkande barnvakt…

Nä, så chili och vitlök tillsammans stryker vi ur mitt repertoar helt och hållet. Jag såg en rolig idé i ”tjocka smala jag” bloggen, så jag gör likadant.

Här kommer tre bilder på vad jag gärna äter, vad jag väljer bort om jag kan och vad jag absolut inte vill äta.

Älskar rött kött, frukt och grönt och bröd. Skulle inte behöva något annat än det! Egentligen äter jag det mesta, är inte alls kräsen faktiskt. Glömde lägga till mjölkprodukter eftersom jag älskar mjölk, fil, smör och grädde så klart :)

Yeah right tänker ni nu, väljer hon bort choklad? Ja faktiskt, jag tar hellre något annat godis i så fall. Choklad är inte längre en favorit! Med kyckling menar jag hela bröstfiléer, har svårt för det. Men kyckling i små doser är ok. Bakpotatis med feta röror väljer jag bort, även ljust kött eller vad man ska kalla det, typ kassler och fläskfilé.

Jag är inte speciellt kräsen, men fy böövelen för fiskpinnar och fryst torskfilé. Köttgrytor och soppor går bort varje gång. Alla bakelser med smörkräm och champinjoner skippar jag gärna. Men det finns INGET jag aldrig skulle smaka, allt kan man prova en gång :) Och MÅSTE jag äta så äter jag, så klart. Hittade inget som jag hellre skulle dö än äta.

Nu utmanar jag DIG att göra ett liknande bildkollage på din blogg! Lämna ett avtryck i kommentarer om du åtar dig uppgiften :)

————————————————————————————————————-

Utmaning dag 13: Barndomsminne: Oj vad ska man välja då? Eftersom en viktopererades liv kretsar mycket kring mat så väljer jag ett matminne. Jag spenderade många somrar hos mormor på landet i Finland, hon hade riktigt gröna fingrar. Tre stora växthus fyllda till bredden med tomater och dylikt fanns på gården, jordgubbsland rensades och plockades. Potatis grävdes upp och ärtskidor tömdes på sitt innehåll. Jag minns hur det doftade i växthusen, jag får flashbacks än i dag när jag besöker växthus. Inne i huset hängde det alltid knippor av örter på tork, även det doftade på ett speciellt sätt och triggar igång minnen än idag. Maten som lagades innehöll så klart råvaror från det egna landet, mormor var en duktig kock tills hon blev lite senil och började blanda hejvilt… Efter middagen bjöds det på krämig finsk vaniljglass och jordgubbar, det åt vi medan vi såg på svartvita finska filmer på den gamla tv:n. Man skulle kunna tro att detta var på 50-talet, för mormors hus på landet hade faktiskt stannat på i den tidsåldern :) Där satt jag i mina röda 80-tals shorts och transporterades tillbaka i tiden medan jag åt minipotatis, smör-sås med dill och fisk som plast-morfar hade fiskat på morgonen. Ack, ljuva barndom!

Vecka 27 – Hemma igen!

Hello Darlings!

…Nu är jag hemma igen! Och oj, vad bloggbesöken har dalat under tiden som jag varit borta! Men det var det värt, London är alltid London.

Jag är helt slut i huvudet efter att ha planerat tunnelbanerutter, aktiviteter, bokat middagar, jagat musikalbiljetter och försökt hålla ett gäng på 7 pers på glatt och nöjt humör i stora London. Staden känns nästan som hemma vilket medförde att jag (som är en kompulsiv och kontroll-freakig planerare) fick med hjälp av Mannen ha huvudansvar för det mesta. Svärmor går med krycka och vi tog oss fram 50% saktare än alla andra, vilket kan vara lite bökigt i en folktät tunnelbana eller mitt på stimmiga Oxford street. Men det gick! Vi hann med lite sightseeing, lite shopping, ett besök på Camden market, en fantastiskt lyckad födelsedagsmiddag på en libanesisk restaurang i SoHo och Phantom of the Opera för en del av gruppen. Dessutom hade vi med London mått mätt ett bra mellanklass-hotell i vår favoritstadsdel Earls Court. Websidan stoltserade med ”nyligen ljudisolerat” vilket tydligen bara innebar en extra dörr från rummet ut till korridoren, för ljuden utifrån gatan störde öronpropps-mycket. Det var tur att det endast var jag och Mannen som hade rum ut mot gatan, de andra hade sovit gott.

Ja, så efter 2,5 dagar av ”är alla med nu?” och ”vi ska av tåget om tre stationer”, ”vad vill alla äta” och ”nej, vi ska åka med gröna linjen” så är jag fruktansvärt trött men glad över att vi tillsammans ordnade en lyckad 50-års resa åt svärmor. Jag är också glad över att jag hittade mina efterlängtade gråa converse för 39 pund (400:-) och att jag hann springa en runda på Primark och slita med mig tre (TRE!) par skor, ett par jeans, 7 par strumpor och en plånbok! Allt detta gick på 26 pund (260:-). Det kallas budget-shopping. Klicka på bilden för större bild om du råkar vara intresserad…

Hur gick det då med maten? Så där måste jag säga. Jag köpte flera proteinbars hemifrån men åt bara 2 av dem själv, både Mannen och Svägerskan var i större behov vid några tillfällen. Jag köpte på mig en del nöt-bars i London också men de innehöll väl inte så mycket nyttigheter. Jag levde i princip på choklad, nötter, smörgåsar och vatten mestadels. När vi hade möjlighet smet jag in på sushiställen och köpte med mig några bitar att knapra på. När vi åt fish&chips och på KFC stal jag några småtuggor av Mannen, magen gillade inte riktigt blandningen av bars och friterat. På hotellet fick man 1 croissant, rostbröd och skinka/ost till frukost. Jag åt upp de två tjocka skinkskivorna och en del av croissanten, jag älskar ju dem – men man höll sig inte länge på en sådan frukost.

Idag känner jag av vätskebrist och förmodligen vitaminbrist också (haha), är fruktansvärt trött och lite yrslig. Men det kan ju även bero på att jag sovit i snitt 4 timmar per natt och sprungit runt resten av dygnet.

Det går att resa fastän man är viktopererad – MEN det kräver en hel del planering och disciplin. Jag är helt säker på att det hade gått bättre om vi rest på våra egna villkor, situationen blev en helt annan när vi var sju och poängen var att roa svärmor. Men jag överlevde som ni ser :) Trots att jag tappade mina alldeles nya solbrillor i tunnelbanan. Tur att jag hittade nya på camden market…

Här nedan finns ett litet bildgaller från resan, jag hade bara min lilla kompaktkamera med mig och eftersom vi redan fotat allt i London ett tiotal gånger så blev det inte så mycket bilder på omgivningarna, mest på familjen bara.

Vikten tar vi nästa måndag. Hejhopp!

——————————————————————————————————————–

Utmaning dag 06: Favoritidrott: Jag har ingen. Är ingen sportmänniska, varken in real life eller framför tv:n. Jag hatade gympa i skolan när jag var liten, för vem vill ha en fet snigel i sitt lag? Ingen! En gång fick jag vara målvakt i innebandy för jag täckte i princip hela målet (ni vet såna där små, röda mål), men nej, jag är inte traumatiserad alls…. inte alls…. Vid ännu yngre ålder ville jag bli balettdansare men jag var väl för fet för det också. Trauman? Nej… Kanske förklarar det avsaknaden av idrott och motion i mitt liv?

Vecka 26 – Äta London

På lördag styr vi kosan mot London tillsammans med en stor del av tjocka släkten. Svärmor fyller 50 år och har önskat att få åka till London tillsammans med sina barn+respektive.

För mig blir det sjunde… åttonde… eller är det nionde gången i London på fyra år. Förr hade jag inget som helst intresse av Storbritannien eller London, jag undrade vad det var för idioter som ville åka till det gråa, trista, smoggiga landet. Men efter att ha varit där en gång var vi fast, både Mannen och jag! Sen dess har vi åkt ett par gånger per år, senast i somras. Så om någon behöver resetips om London så är det bara att höra av sig, man har som sagt lite erfarenhet av den staden.

Den här gången får vi agera turistguide åt familjen. För min egen del hoppas jag hinna smita in på Primark och shoppa lite billiga vårkläder/skor/accessoarer! Den shopping-galna som inte har varit på Primark har missat något! Dessutom kör de med något som kallas ”ethnical trading” vilket innebär att man kan köpa kläderna med gott samvete. Läs mer här.

Det enda jag oroar mig för den här gången, är hur jag ska få till det med maten. Hade vi rest ensamma skulle det inte vara något problem, då kan man äta var man vill och när man vill – utbudet är det inget fel på när det gäller matställen. Mitt favoritställe är Yo sushi där man får plocka sushi från ett rullband! (på bilden) Men reser man med 7 andra personer blir det svårare. Då har man 7 viljor att handskas med. Det finns dock små mataffärer bakom varje hörn i London och jag kan smita in och köpa något att äta, men jag vet att det blir svårt att få i sig den mängd proteiner som behövs. Det är mackor och frukt som gäller mestadels, tyvärr. Jag får åter igen packa handväskan full med nötter och annat smått att tugga på, i fall man nu skulle fastna t.ex. i tunnelbanan eller något :) Eller förresten, jag kan ju gå in på Boot’s (typ apoteket) och köpa protein bars – det ska jag göra! Även om alla i familjen inte är sushi-fantaster hoppas jag att vi kan ta en lunch på någon av Londons tusen snabb-sushi-ställen. Utbudet är oändligt och man kan plocka på sig vad och hur mycket man vill i sin lilla låda, bitarna har styckpris. Det blir billigt nu när man inte kan äta så många :D

Tänkte också berätta att jag slutat äta omeprazol (mot magsyra/sura uppstötningar) och det har gått bra, inga som helst problem. I natt bestämde jag mig även för att prova dricka vanlig mjölk, inte laktosfri alltså. Sörplade i mig ett glas och sedan blev det gas-kalas! Nu ca 7 timmar senare har jag lite ont i magen, så jag tror att jag får fortsätta med laktosfri ett tag till. Sen får vi prova igen.

—————————————————————————————–

Utmaning dag 02: I mina öron när jag tränar: Jag är skittrist, jag lyssnar inte på musik. Däremot njuter jag av naturens ljud eller knastret under skorna när jag går. Jag vill kunna ”höra” mina tankar, försöka vara i nuet i tystnad. Jag gillar tystnad, jag blir trött och ofokuserad av för mycket musik eller ljud. Någon som pratar för högt, en tv som har snäppet för mycket volym eller musik som jag själv inte har valt att lyssna på gör mig galen.

Vecka 24 – inbördeskrig

Ja då var det DEN veckan igen. Hormonerna skriker högre än Katerina inne i Big Brother (ja, jag kollar på det ibland – mot min vilja) och jag har svårt att kontrollera mina sug. En galning som är tjurig och sötsugen tar över min hjärna och kastar mindfullness ut genom fönstret.

En bekant som varit i usa överraskade mig med en jumbo-påse ”York peppermint patties”, enligt mig det godaste godiset i världen. Ni som har varit i usa vet att deras big pack är verkligen BIG i ordets rätta bemärkelse. Jag försöööökte reflektera, jag försöööökte tänka efter om jag skulle bryta mitt godisförbud (igen) eller inte, men under tre ögonblick hade fem (FEM!) peppermintpatties smitit ner i min mage. FEM. 5. De är lite mindre än en after eight men dubbelt så tjocka. Sen mådde jag kottar och bajs. Fy sjutton vad det kändes illa i magen men ÄNDÅ åt jag ytterligare två. Där kan man snacka om att någon tog över spakarna i hjärnan och gav mindfullness en stor, tjock smocka rakt i nyllet.

Dagen därpå gömde jag godiset men en stund senare rev jag i skafferiet efter något sött. Hittade några gamla maränger och åt dem, avslutade med ett ballerinakex. Jisses nu måste jag skärpa mig – och sen började röda veckan. Jag har försökt att reflektera med mindfullness, känna efter och vara i stunden, men mina hormoner är starkare. Shit alltså man har inte en chans. Ja visst, en ytterst bra ursäkt en gång i månaden men jag önskar att man slapp. Två dagar varje månad har jag ingen som helst chans att kontrollera hormon-monstret jag förvandlas till, inte ens med mindfullness. Och jag som hade fått bukt på mitt sötsug…

Min lista av sötsaker under dessa dagar skulle bli lång och pinsam, jag skonar er. Jag skonar mig själv. Nu ser vi framåt igen, shoppoholicen som tar över mig under ett par andra dagar i månaden har fyllt på garderoben med ytterligare en klänning i storlek 40, en handväska och ett par solglasögon. Dyrt, men ÅH vad jag unnar mig nu när man kan köpa de kläder man VILL ha och inte de som man MÅSTE ha för att inget annat passar. Hallelujah-moment!

…från ett beroende till ett annat sägs det ju, har jag gått över till shopping-beroende? Nej, jag är alldeles för snål. Tur det!

(Väskan från Lindex och klänningen från H&M)