Men hallå! Jag missade helt och hållet treårsdagen för min viktoperation! Normalt sett hade det ju varit en enorm milstolpe i bloggen (som i samma veva fyllde 3 år och lite till) men tydligen var mina tankar på annat håll (undrar just var…) Här ovan hittade jag några före/efterbilder, från 105kg till 75-80 kg.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. Vad vill ni veta?
Det blir nog bara en upprepning av vad jag skrev på tvåårsdagen, det vill säga att livet och maten lunkar på och vikten har, förutom just nu av förklarliga skäl, pendlat mellan 75-80 kg beroende lite på hur jag skött mig på matfronten och hur mycket jag har kunnat och hunnit träna. Jag har inte blivit en pinne och kommer aldrig att bli – jag är lite orolig över hur jag ska komma tillbaka till min normalvikt efter graviditeten – men det visar sig. Kanske går det per automatik, kanske får jag kämpa mig ner. Man vet ju aldrig riktigt vad kroppen bestämmer sig för efter att ha odlat bebis. Jag har ju som känt gått upp mer än jag någonsin trodde i samband med att bebis bor där inne, trots att jag inte har kunnat äta mer än normalt.
Hur som helst, summa summarum; jag är fortfarande glad och nöjd över att ha gjort operationen och jag skulle göra om det igen. Jag har bara positiva erfarenheter och jag har mått så bra genom allt. Tre år har bara svischat förbi – vart tog de vägen? Nu väntar resten av livet och helt nya utmaningar.
Några saker som inte har ändrats under dessa tre år:
- Jag äter fortfarande med 3 timmars mellanrum
- Jag äter fortfarande på en mindre assiett (hemma i alla fall)
- Jag kan äta allt (tur eller otur?)
- Jag dricker fortfarande laktosfri mjölk
- Jag kan äta godis, chips och fet mat (otur, kanske)
- Jag tampas fortfarande med känsloätande
- Jag dricker alltid en liten mängd vätska tillsammans med matmål
That’s it! Lämna gärna kommentarer om ni undrar något för jag kommer inte på något mer om ämnet just nu. Hejhopp!
Systerlyster 