Dregla på en främling

Ja ja jaaa, drama queen. Jag känner mig tillplattad av en mental bulldozer och alla gårdagens problem ser likadana ut idag, men att få sitta på sj’s snabbtåg och dregla mot en okänd tants axel, att mötas av solljus och Mannens famn i hemstaden och tillslut krypa ner under värmefilten med katten under armen gav mig hopp om livet. Speciellt det där att dregla på en främlings axel utan att bli bortknuffad eller polisanmäld var riktigt fint. Jag är inte helt säker på att jag dreglade, men jag tror det. Kvävde en skrattattack när jag i samma ögonblick kom att tänka på en tavla ovanför SannaMinaOrds köksbord:

You never touch someone so lightly that you dont leave a mark.

Så passande. Jag hoppas att hon inte upptäcker avtrycket jag lämnade på hennes axelvadd.

Nu ska jag sluta mina ögon, låtsas att det inte luktar avlopp från badrummet, sova en stund och hoppas att jag vaknar med ett mindre mörbultat psyke, mindre värkande axlar och ben (träningsvärk från h-vetet efter fotograferingen).

Det här håller min assistent på med medan jag arbetar bakom kameran…;)

Prep prep prep

Jag är ovan att resa med hela min fotoutrustning, speciellt på tåg.
Jag var naiv och tänkte ”ryggsäck och stativväska”… Glöm det, det blev den största resväskan jag kunde hitta. Jag vet inte vart jag hade tänkt trycka ner blixtarna, softboxen och back-up-kameran, i bakfickan eller?! Resväska som en elefant plus en 1,5 meter lång stativväska – inte helt lätt. Lägg sedan till den allmänt rådande bristen på gentlemän i sverige så kan ni tänka er hur det har gått för mig hittills. Medan jag stånkade upp väskan på tåget stod två svenska män och tittade på. Den ene trängde sig förbi mig och in i vagnen, den andra stod på lagom avstånd och tittade på. Tack för hjälpen, skitskallar!
Men nu sitter jag ändå bekvämt i den tysta avdelningen av tåget, ska snart hiva upp min macka ut väskan och dricka mitt fredagsmys: Orangina.
Skärpedjup och ljuskorrigering och slutartider är planerade, jag har tittat igenom bilder på kyrkan (som jag aldrig besökt…) och pluggat in vigselprogrammet. Planering, planering och planering – men sen får man ändå alltid anpassa sig och fibbla så att resultatet blir det bästa möjliga.
Hej göteborg, I’m ready!

Läckage

Det var länge sen jag åkte tåg och jag hade glömt hur det är. Men ganska snabbt minns man. Jag önskar att jag hade öronproppar med mig!
Jag glömde mina lurar till iphone och tvingas nu lyssna på hårdrock läckandes genom någon annans lurar (måste man spela så högt att ALLA inom en tre meters radie hör?!), på en dörr som har fastnat och låter pshhh pshhh med fem sekunders intervall, en tant som snarkar, smasket av tuggummi och så alla dessa privata mobilsamtal som snabbt blir offentliga. Ska vi lägga till tre olika sms-signaler som turas om att plinga till med en minuts mellanrum? I min överkänsliga sinnesvärld är det kakofoni. Lägg till alla lukter, gungandet av tåget och det faktum att jag färdas baklänges mot göteborrrrrg – aaah!
Välkommen in i min hjärna.
Nu har musiksnubben upptäckt mitt ogillande av hans läckage – bryr han sig? Ser lite besvärad ut men sänker inte. Pling pling i sätet bakom mig. Fääntästiccc.

Nå väl. Om fantastiskt avslappnande tre timmar är jag framme hos Sannaminaord and the party is ooon (med kudden….)

Årets första julgran såg jag på Harry’s i Katrineholm. God Jul!