Spontansemester

Det regnade och invigning av terassen blev inte av, så vi packade in bohaget i bilen och gasade mot Göteborg.

Jag var lite nervös för hur bilresan skulle gå men helt i onödan för det gick strålande! Gubben sov och joddlade om vartannat och vi tog mat- och bensträckarpauser längs vägen. Inte ens trafiken var jobbig, de flesta låg väl hemma och var bakis?

I götet sammanstrålade vi med gudmor Sanna.

Lekpark, indisk buffé, shopping, åka spårvagn. Mycket intryck för Elvin som varit på galant humör trots allt.

Parkhäng, träffa vänner, äta, skratta. Och vet ni, i natt sov lilleman 20.00-06.30 utan att äta en enda gång! Rekooooord! Hans resesäng är rätt usel och just i natt sov han mellan oss, alltså sov inte jag speciellt mycket. Jag balanserade på sängkanten och bara hoppades att jag inte skulle trilla ner medan Elvin rullade närmare och närmare tills vi låg och skedade som två korvar i ett Lithells-paket. Mysigt men inte så bra för min sömn…

Underbart har vi haft det! Idag blir det en till tur på stan’ innan vi kör hemåt igen. Gudmor Sanna fick traska till jobbet idag, vi hoppas att hon orkar jobba trots att vi härjat runt hos henne i två dygn…

ps… Elvin blev 7 månader i lördags! Mer om det i ett annat inlägg.

Dregla på en främling

Ja ja jaaa, drama queen. Jag känner mig tillplattad av en mental bulldozer och alla gårdagens problem ser likadana ut idag, men att få sitta på sj’s snabbtåg och dregla mot en okänd tants axel, att mötas av solljus och Mannens famn i hemstaden och tillslut krypa ner under värmefilten med katten under armen gav mig hopp om livet. Speciellt det där att dregla på en främlings axel utan att bli bortknuffad eller polisanmäld var riktigt fint. Jag är inte helt säker på att jag dreglade, men jag tror det. Kvävde en skrattattack när jag i samma ögonblick kom att tänka på en tavla ovanför SannaMinaOrds köksbord:

You never touch someone so lightly that you dont leave a mark.

Så passande. Jag hoppas att hon inte upptäcker avtrycket jag lämnade på hennes axelvadd.

Nu ska jag sluta mina ögon, låtsas att det inte luktar avlopp från badrummet, sova en stund och hoppas att jag vaknar med ett mindre mörbultat psyke, mindre värkande axlar och ben (träningsvärk från h-vetet efter fotograferingen).

Det här håller min assistent på med medan jag arbetar bakom kameran…;)

Röd solnedgång

Aah, vilken dag! Kroppen skriker, kramp i nackmuskeln och ett öga rött MEN massor av otroligt vackra bröllopsfoton i kameran, stans bästa mat i magen och en fin kväll i minnet.
Efter vigsel och porträtt packade jag ner kameran och njöt av en fantastisk middag med så goda viner att tungan krullade sig.

Helt plötsligt mitt i middagen bjuder Göteborg på en knallröd solnedgång och det måste vi ut och fota; motljusbilder i skymningen blev kronan på mitt verk.
Jag är såå glad att jag släpade med all utrustning, det var en ren fröjd att fota idag. Fina Henna & Allen får förhoppningsvis en stor bunt fina bilder från sin stora dag!

ja dessa är ju då rena iphone-foton och refererar inte till mig som fotograf…. :)

Mina riktiga alster finns på http://www.fotoanne.com som just nu genomgår en make-over och öppnar igen 3 mars

Prep prep prep

Jag är ovan att resa med hela min fotoutrustning, speciellt på tåg.
Jag var naiv och tänkte ”ryggsäck och stativväska”… Glöm det, det blev den största resväskan jag kunde hitta. Jag vet inte vart jag hade tänkt trycka ner blixtarna, softboxen och back-up-kameran, i bakfickan eller?! Resväska som en elefant plus en 1,5 meter lång stativväska – inte helt lätt. Lägg sedan till den allmänt rådande bristen på gentlemän i sverige så kan ni tänka er hur det har gått för mig hittills. Medan jag stånkade upp väskan på tåget stod två svenska män och tittade på. Den ene trängde sig förbi mig och in i vagnen, den andra stod på lagom avstånd och tittade på. Tack för hjälpen, skitskallar!
Men nu sitter jag ändå bekvämt i den tysta avdelningen av tåget, ska snart hiva upp min macka ut väskan och dricka mitt fredagsmys: Orangina.
Skärpedjup och ljuskorrigering och slutartider är planerade, jag har tittat igenom bilder på kyrkan (som jag aldrig besökt…) och pluggat in vigselprogrammet. Planering, planering och planering – men sen får man ändå alltid anpassa sig och fibbla så att resultatet blir det bästa möjliga.
Hej göteborg, I’m ready!