Ni som har små kottar hemma känner säkert igen sig i följande:
– Neeeej! Inte sladden! Neeej, inte den! Akta! Näääääj, inte där! Aj aj!
Det blir väldigt mycket nej, ibland säger man inget annat. Han tar smörkniven, han tar mitt glas, han drar i sladden, han klättrar upp på en stol, han rattar på spisen, han pillar i uttagen, han drar i håret och han trycker in sin tumme i mitt öga. Neeeeeeheeeeej!
Detta blir ju så trist och negativt i längden. Så vi har gjort upp en policy här hemma: välj vad som är värt att säga nej till. Vad kan hända om han får ta smörkniven eller om han drar i en sladd? Eller om han får tag i tidningen och slickar lite på den?
Vi försöker minska ner på nej så mycket det bara går. Har hans påhitt inga katastrofala följder så kan han väl få hålla på, och finns där risk för hans säkerhet så väljer man kanske eventuellt ett annat ord än NEJ och flyttar på honom och ger möjlighet till att göra något annat.
Det har faktiskt funkat, det kräver lite eftertanke och att man tänker efter innan NEJet flyger ut ur munnen, men det bidrar till så mycket trevligare atmosfär här hemma.
Man kan också eliminera många NEJ genom att ta bort saker som man vet att han gärna pillar på trots att han inte får. Sladdar kan gömmas, uttag kan barnsäkras, knivar hållas på avstånd osv. Om du hela tiden skriker nej kan det vara läge att fundera på om det är ditt eller barnets fel. Kan du förbättra/barnsäkra er omgivning så att man inte behöver gasta nej hela tiden?
Mormor håller oss sällskap när pappa är i London. Att Elvin kikar på tv tillhör ovanligheterna, vi har nästan aldrig tv:n på när han är vaken och tecknat mm får vänta tills han är ett par år gammal.
Systerlyster 
Vi har samma policy. Vi tänker alltid efter om det verkligen gör något att han har vissa grejor och tänker att det är positivt att han utforskar även om det kan bli mer att städa upp osv. Bra inlägg!