Nä ok, stryk det. Igår lärde han sig att gå med gåvagnen. Gå och gråta, men gå ändå.
Jag blir så full i skratt över den här lilla människan. Han pratar och pratar medan han tittar på mig och kisar och blinkar uttrycksfullt med ögonen, jag önskar så att jag förstod vad han berättar. Han gör alltid så när vi varit ifrån varandra en stund och jag är helt säker på att han berättar vad som har hänt under tiden.
Hur trött man än är så kan man inte låta bli att kväva ett fniss i kudden när man vaknar av att han sitter käpprätt i sängen och växlar frenetiskt mellan två nappar. Han har en i vardera hand och sedan stoppar han dem in och ut i munnen. Ser han att jag är vaken så får jag också smaka. Sötaste tokstolle!
Vi har en hög med sladdar och modem i hallen och dit kryper han gärna och meckar lite, fastän han vet att han inte får. Om vi kommer på honom och ropar ”AJ AJ!” så skriker han tillbaka och försöker hinna göra såå mycket bus med sladdarna han bara kan innan man når fram! Hela hans lilla kropp skakar av upphetsning och han skrattar hysteriskt medan han sliter och drar för kung och fosterland. (Självklart har vi skydd för instickshålen så att han inte blir electricuted…)
Som ettårspresent funderar jag på, eller nej, jag har bestämt mig för, att bygga en tipi åt Elvin. Han älskar att krypa in i vrån och under täcken och filtar, jag tror att detta kommer passa honom perfekt.
Vad ger ni era smågrisar i ettårspresent?
Systerlyster 