Vecka 20 – Vägdag, och vet ni vad?

…. Jag tänker inte väga mig! Jag gör revolt! Jag tänker väga mig nästa vecka istället! Känner mig oerhört busig som bryter mot mina egna regler, öh!

Två ägg guppar upp och ner i kastrullen, de låter ”tuk tuk tuk tuk” i det kokande vattnet. Det fick mig att tänka på att det snart (snart….?) är påsk och att det då finns Cloettas Dragéägg till salu i affärerna. Det är mitt absoluta favoritgodis och jag vet inte hur jag ska klara mig igenom en påsk utan att äta dem?! För jag vill inte gå så långt i regelbrytar-andan att jag bryter Mannens och mitt godisstopp som skall vara fram till semestern. Och fram till vems semester, förresten? Min börjar redan vecka 26 medan Mannens börjar vecka 29. Det blir ingen gemensam semester i år alls (gråter blod) och då tycker jag nog att jag ska få äta godis redan vecka 26. Jag ska hamstra dragéägg och ha ett dragéägg-race på måndag vecka 26. Så det så.

För mer än ett år sedan kånkade jag med mig tre stora ikea-kassar med för små kläder till jobbet och delade ut dem bland mina nätta små arbetskamrater. Då hade jag bestämt mig för att jag aldrig skulle bli smal, det var lika bra att ge bort kläderna som bara hånlog mot mig i garderoben. Idag ångrar jag mig bittert! Tänk vad kläder jag hade haft nu om jag inte hade gett bort dem! Igår hittade jag dock en bortglömd liten tvättkasse med sommarkläder längst in i förrådet, dem ska jag gå igenom idag och se om det är något att ha. Hoppas hoppas! Nog för att det är roligt att köpa nya kläder, men det blir ansträngande för plånboken kan jag tala om. Just nu har jag bara ett plagg i garderoben som jag inte kommer i ännu, resten är perfekta eller liiite för stora. Det gapar tomt där inne nu för jag kånkade med mig en jättekasse med för stora kläder till Göteborg förra helgen. Jag hoppas att jag inte står inför samma dilemma igen om ett år: För ett år sedan gav jag bort alla mina för stora kläder för jag tänkte att jag aldrig mer skulle bli tjock. Men nu önskar jag att jag inte hade gjort det…..

Nu måste jag få recensera två mellisar som jag har provat. Det första var Reztart bar och den såg så fräsch och god ut att jag köpte två på en gång. Men ack, den smakade riktigt nasty och hade en konstig konsistens, jag kunde inte äta mer än en tugga. BLÄ för Reztart. Sedan provade jag Danio´s mellanmål med vaniljyogurt och musli, det var supergott! Något sött för min smak, kanske, men jättegott. Det tog bort både sötsuget och hungern! Perfekt!

Jaha. Så för att summera den gångna veckans strapatser med minimagen så kan jag väl säga att jag är dålig på att dricka vatten just nu. Jag glömmer, struntar i. För det andra har jag inte vågat mig till badhuset ännu eftersom magsjukan fortfarande härjar men jag planerar att simma den här veckan, motion är ju så bra för knoppen också. Jag glömmer fortfarande att ta mina tabletter trots att jag har en dosett som ligger framme! Tar dem ungefär varannan dag och hoppas att det räcker. Min mage envisas fortfarande med att skicka maten upp och ner i strupen en stund efter att jag har ätit, och det har hänt flera gånger att jag vaknar av en uppstötning. Fortfarande inga sura sådana, men det är lika äckligt ändå. Det är väl vad som händer på den fronten.

Och till slut, här kommer två bilder på mig när jag var som smalast för ca 4 år sedan. Dessa är min motivation, dit ska jag igen. Och vet ni, nu är det inte långt kvar

Vecka 12 – Sur middag

Jag har halkat lite efter med blogginläggen, det har varit fullt ös medvetslös i över en vecka. På ett positivt sätt, för det mesta – jag älskar att baka och förbereda julen. Men så har jag också jobbat en massa extra, vilket inte är så kul just nu men så har man en större lön att se fram emot i januari.

Vägningsdag som vanligt igår och inga storsummor där, -0,6 kg. Jag har ätit ovanligt dåligt den här veckan, har inte haft någon större aptit och brådskan och alla mina extra-nätter på jobbet har ställt till det lite. Jag har bakat en massa julgodis och en saffrans-cheese cake men har verkligen inte ätit alls mycket av något själv. Frukost har bestått mest av en kaffekopp och mellis av en handfull nötter eller en apelsin.

Jag behöver inte längre hålla koll på klockan för att komma ihåg att äta, min kropp har ställt in sig på att pracka på mig en hemsk hunger med 2,5 – 3 timmars mellanrum. Jag skulle nästan kunna ställa klockan efter min mage, den börjar kräva uppmärksamhet ganska exakt efter den tiden. Vilket jag tycker är skönt, det går liksom per automatik.

I lördags var vi ute och åt med några vänner. Vi fick några skivor hembakat bröd och tapenade innan maten och jag åt en liten, liten bit tillsammans med några klunkar rött vin. Ni som har följt min blogg vet att mina omeprazol (mot magsyra) tog slut och att jag inte hade hunnit hämta ut några ännu…. och då kan ni ju räkna ut att min tomma mage inte riktigt uppskattade denna behandling. Jag sippade på vinet och pratade med min vän när jag plötsligt, HELT utan förvarning, fick en så stor och sur uppstötning att jag med nöd o näppe hann sätta handen framför munnen och stoppa…missödet, eller vad man ska kalla det för. Jag började hosta och höll på att kvävas, så oförberedd var jag. Tappade till och med rösten, så surt var det…. Ursäkta den utförliga beskrivningen, men jag har ju lovat att vara ärlig och inte finmåla detta med att vara opererad! Tur att det var nära vänner som satt där med oss… Hur som helst, jag åt min middag med hes hals och något sur mage, men kvällen gick bra sen ändå. Nästa dag åkte jag DIREKT till apoteket och införskaffade ett jumbo-paket omeprazol….

I motsats till alla som hatar julstressen och allt som har med julklappar, mat och bak att göra så gillar jag tiden innan julen. Julafton är alltid ett antiklimax som jag skulle kunna hoppa över eller tillbringa ensam med min man framför den öppna spisen eller varför inte på ett romantiskt hotellrum i London – så därför har jag bestämt mig för att njuta av julen INNAN julen, dvs alla förberedelser, glöggfester, konserter, lucior, bakning, knäckkokning, pepparkakshuspyntning och julklappsjakten. Det är i den fasen jag är nu, jag stressar i positiv bemärkelse och njuter av det

Jag börjar tveka att jag når mitt -15 kg mål till jul, men det känns helt ok. Nu ska jag bara njuta av min favorithögtid! Ikväll blir det gen.rep inför lördagens julkonsert. Happy Holidays allihop!

 

Vecka 7 – För och Nackdelar

Vad jag har upptäckt under dessa 6 veckor som opererad är att min kropp reagerar tydligt olika på olika typer av kost. Det är rätt spännande…

Det som jag märkte allra först var att choklad smakar lika gott som förr, men min mage gillar det inte. Så länge chokladen ligger i munnen är allt bra, men när den hamnat i magen mår jag rätt illa. Det tar nöjet av att äta choklad, så nu låter jag mest bli. Ibland blir jag sugen och tar en bit, men ångrar mig ganska fort.

Den här veckan har jag ätit mer kolhydrater än jag brukar. Jag har ätit bröd och pasta, ris och gröt. Skillnaden mot veckorna då jag bara har ätit protein och grönsaker/frukt är att jag får gå på toaletten oftare. Man märker att det blir mer ”spill” av kolhydrater än av proteiner! När jag åt low carb skötte jag magen 1ggr/veckan, när jag äter kolhydrater sköter jag magen 1ggr/DAG. Stor skillnad!

Det blir också väldigt tydligt när man äter så här små portioner, att protein mättar sjukt mycket bättre än kolhydrater. Äter jag en smörgås till frukost är jag hungrig ganska snabbt igen, om jag däremot äter ett ägg så hinner jag inte bli hungrig tills det är dags för mellis. Sådana skillnader märkte jag inte innan operationen, men nu är man oerhört känslig för vad man stoppar i sig.

I torsdags åt jag stark wok med chili på jobbet. Jag har ätit starkt tidigare också men detta var väl lite väl packat med chili antar jag. På kvällen fick jag diarré och det har hållit på i dagarna tre. Jag har inte kunnat äta och har återgått till flytande + ljust bröd för att stoppa upp lite. Idag verkar det bättre så nu kör vi på som vanligt igen. UTAN stark mat. När man väl pajar floran i magen så verkar det vara rätt jobbigt att bli normal igen, så var försiktiga med stark mat.. inte värt det!

Jag har funderat på för- och nackdelar med att vara opererad. Fördelen är ju självklart att jag äntligen går nedåt i vikt och mår bra. Att livet inte kretsar kring mat längre, jag kan äta det jag vill och är nöjd efter en mini-portion. Jag behöver inte ha ångest över att jag inte har hunnit/orkat träna, jag behöver inte ha ångest över det lilla söta som jag äter. Bara det gör hela operationen värd allt! Lyckokänslan när man får på sig kläder som har varit för små tidigare, att kunna klä sig som man vill och inte bara i sånt som man med nöd och näppe får plats i (HATAR ”big is beautiful”, eXeLlente från Kappahl eller Lindex och allt vad det nu är).

Nackdelen är att man har oerhört små marginaler när det gäller mat, i alla fall i det skede som jag har hunnit till. Går det en halvtimme mer än vanligt mellan måltiderna så mår jag illa. Äter jag en tesked för mycket så blir jag kräkfärdig. Det jag saknar mest är att kunna dricka en kopp kaffe TILLSAMMANS med frukosten, det går inte nu. Jag saknar att kunna dricka ett stort glas mjölk med maten, det går inte heller. Mina sura uppstötningar (som inte är sura…) har blivit bättre men jag får dem fortfarande ganska ofta. Det är inte kul…

Innan operationen var jag rädd för att inte kunna dricka vatten när jag blir så där jättetörstig. Jag hade bilden att man bara kunde dricka typ teskedsvis hur törstig man än var, men ganska snabbt efter op upptäckte jag att jag kan dricka mig otörstig även om jag klunkar i mig mer än 2dl vatten åt gången. Inga problem! Jag var också rädd för att det skulle göra ont eller vara obehagligt att svälja, men något sånt har jag inte upplevt en enda gång.

Obehag som jag upplever i det här skedet är bubblig mage, illamående om jag ätit fel eller för sällan eller för lite, aptitlöshet, sura uppstötningar, svaghet och trötthet ibland. Mina hungerkänslor är ganska obehagliga också, de kommer på plötsligt och det suger stenhårt i magen. Händer det när jag har gått och lagt mig så måste jag upp och äta något, annars stör det min sömn.

TROTS ALLT skulle jag aldrig i livet ha operationen ogjord, jag är så nöjd! Jag vet att dessa obehag och problem är övergående. Det har ju bara gått 7 veckor snart och det är egentligen inte så länge, även om jag själv känner som om jag varit opererad i år och dar. Imorgon är det vägdag, så på återseende!