Vecka 27 – smygvägning

När jag vaknade efter jobbnatten kände jag plötsligt att jag ville väga mig, så det blev en spontanvägning! Eller smygvägning om du vill kalla det för det…

Kände mig lätt som en fjäder (jo faktiskt!) och ställde mig på den elaka, hånande plattan med siffror på. Hör och häpna, den visade -0,6 kg sen sist (2 veckor sedan)! Kan låta som lite i andras öron, men för mig var det ljuv musik! Förra gången fick jag mindre minus på en hel månad. Kanske har jag kommit loss från min platå nu? Näe, jag ska inte ropa hej förrän jag är över (plat-)ån, nästa gång kan vågen visa lika mycket +.

På något sätt har jag intalat mig själv att det är på den här vikten jag kommer att stanna, jag kommer inte att bli smalare. På nåt sätt har jag nääästan accepterat det, att gå ner ytterligare kilon känns overkligt. Jag trivs i kroppen, men jag borde och vill fortfarande gå ner 10 kg till, typ. Jag vill bli normalviktig, och det är jag ju inte än.

Den senaste veckan har jag fått tre kommentarer på jobbet angående min vikt.

”Guud du måste ha rasat i vikt de senaste veckorna, va?”

”Nu syns det sjukt mycket mer!”

”Du ser så liten ut, har du gått ner mycket nyligen?”

När jag säger att jag stått still ett bra tag ser alla ut som frågetecken, de tycker att jag minskar varje gång de ser mig. Och jo, jag ser ju att mina mått minskar fastän vågen är stum. Konstigt hur våra kroppar fungerar. Jag skojade om att kilona bara halkar ett snäpp längre ner utmed min kropp, kilona som inte syns på vågen har glidit ner från höften till mina fötter. Snart kommer jag att ha klumpfot, skojade någon!

Nu ska jag äta min lunchlåda bestående av Ankanplankans tonfiskpasta. Jättegott, testa receptet vetja! (länk) Och så tipsar jag om en riktigt god mellis, blanda en halv banan och några gröna vindruvor med keso – det är smarrigt och nyttigt :)

Trevlig helg på er! Ikväll har jag en modellfotografering inför en stylingtävling för Eurovision song contest och imorgon ska vi på guddotterns 3-årskalas. Vad säger ni om denna tårta? Kostar bara 20.000 kr på Harrod’s i London…. Låt det väl smaka!

————————————————————————————————————-

Utmaning dag 09: Mitt måtto:

Alla människor är lika värda, behandla dem efter det.

Det är bara att bita i det sura gräset och krypa till kritan!

Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge! Do it NOW!